söndag 28 februari 2010
♦ egentligen
Jag vill bara glömma dig. Varje liten centimeter av dig men det går inte. Du är en av dem vackraste jag har någonsin skådat. Allt jag egentligen vill är att komma dig närmre, höra dig prata med mig, känna din hud emot mig. Höra dig andas och höra ditt hjärta slå. Men mina känslor tar död på mig, jag vet inte hur mycket jag klara av mer. Fast, på ett sätt är det bra, om jag mår uruselt sedan tänker jag på dig så blir allt bra igen, tårarna sluta rinna och jag känner mig glad. Tänk hur det skulle vara om du var min, jag kan inte ens föreställa mig det. Det skulle vara helt otroligt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar