♦ 1+1=2

Jag är här, jag är verklig. Jag är mig själv, vad mer behöver du. Jag kan säga jag älskar dig, för det gör jag. Det finns inget fel med dig - du är perfekt. Jag önskar att du kunde kliva in genom min dörr som en vindpust från mitt fönster. Det skulle vara en dröm som blev sann om du skulle viska i mitt öra "jag älskar dig". Men, vad är oddsen att det någonsin kommer hända.

Det har gått omkring åtta månader nu, sedan första gången jag la ögonen på dig. Redan då, visste jag, att det var något speciellt med dig. Det väckte en lust inom mig som gjorde att jag ville mer. Men att fånga din uppmärksamhet är som att åka skridskor på väldigt tunn is - omöjligt, men det finns en chans att det fungerar. Det har funnits tillfällen då jag har trott att nu är det över, jag kan gå vidare. Då kommer du in i mina tankar och stökar till där, igen. Jag vill få ett slut, jag vill glömma. Finns det inget jag kan göra? På ett sätt är det bra att du finns i mitt liv, jag blir glad när jag tänker på dig. Speciellt vid väldigt underliga tillfällen. Kan ligga och storgråta, sen så tänker jag på dig och tårarna lugnar ner sig mer och mer. Det är det bästa med dig. Du får mig på bättre humör. Jag önskar verkligen att jag kunde finnas i ditt liv, som du finns i mitt.

Det finns inget kvar som jag kan göra
Inget mer, nej jag vill inte höra
När ni säger, ge upp glöm han.
Får mig att kämpa mer, för jag tror jag kan
Ni vet inte vad som händer i framtiden
Det kan bli han och ja, ni ska få se.
Det kanske kommer ske.

(bilden från 2009, sommaren)