♦ dunk

Det kanske inte är lätt att märka på mig att jag inte mår bra. Men det är inte något man går runt om och säger till alla. Jag vill inte ens erkänna det till mina närmaste vänner.
Jag sitter ensam hemma och tänker på allt som har hänt. Det känns som att jag kommer börja gråta, eller så är det huvudvärken som spökar.
Jag vill prata med någon om vad som har hänt, men ingen vill lyssna. Det förstår jag.
Men jag behöver verkligen någon att prata med, frågan är vem.