♦ Vart livet kan ta oss

Det är som det är ett klipp ur en hemsk film om tånårsliv. Mitt ute i ingenstans, på en husvagnsparkering bortom stan. Regnet faller ner och bildar pölar i den leriga marken. Vattnet skvätter omkring mina fötter när jag skyndar mig ifrån den skrotfärdiga husvagnen, som han förde mig till. Jag var förvirrad när jag kom dit, han hade pratat om att sova hemma hos honom. Dock hade jag tolkat det fel. Han menade denna husvagn. Där inne i husvagnen ville han sova, dock inte bara vi. Utan tre andra okända personer. Var av att en av killarna har gjort hemska saker mot mig för omkring ett år sedan. Som fortfarande skär inom mig när mina tankar vandrar över på det. Tårarna rann när jag skyndade mig iväg från parkeringen. Jag var i en skog, dock hade ingen aning om vart. Jag minns bara att vi kom från vänster. Det blev det hållet jag gick. Klockan var strax efter fem, mitt ute i ingenstans. Lite småfull fortfarande och inget lokalsinne. Hur skulle jag komma härifrån?

Observera, riktigt händelse. Men jag kom därifrån.