Jag ber om ursäkt

Jag vill bara säga förlåt till alla som har fått stått ut med mig de senaste dagarna. Eller ja, idag och igår. Och alla andra dagar en viss person har kommit på tal. Jag inser nu att jag har pratat om samma person varje dag in och ut i över en månads tid. Jag förstår inte att ingen säger ifrån. Men ja, jag umgicks mycket med den personen och nu är väl allt över, tyvärr. Jag kommer vara nedstämd ett par dagar till och jag ber er bara att hålla ut. Det kommer bli bra igen med mig, jag behöver bara tid. Ni behöver inte trösta mig med fina ord, inte ens försöka muntra upp mig. Finns bara där. Jag vet vad alla kommer säga. Jag vet att jag beter mig patetiskt också. Men jag kan inte rå för det..  Som jag skrev till Daniel
" Mitt hjärta är utslitet, nedtrampad, överkört, slitet i bitar, uppbränt och slängt i nått jävla hav."
Det är så det känns just nu, men jag är stark. Det syns inte nu, men jag är det. Jag har nått botten, så det är bara en väg och det är upp. Jag kanske tar mig sakta upp. Men en dag står jag där på toppen och ser ned på personen som sårade mig. Ska skratta högljutt över hans förlust. Men det är inte idag.
En dag är jag stark, just den dagen mår jag bra. Men inte imorgon.

Dear God, the only thing I ask of you
Is to hold him when I'm not around, when I'm much too far away
We all need that person who can be true to you
But he left me when he found me and now I wish he'd stayed
Cause I'm lonely and I'm tired, I'm missing you again oh no
Once again