Varför ska det alltid vara svårt att berätta hur jag känner, hur jag tänker och hur jag vill att det ska vara. Jag vill öppna mig, jag vill få ut vad det nu är inom mig som gör att jag beter mig såhär. Men jag orkar inte, jag klarar det inte. Det är för mycket och ja, jag vet inte vad jag ska ta mig till. Jag försökte idag med min kusin, men vi kom inte ens i närheten av vad som får mig att må dåligt. Det var samma sak som innan, jag kommer till Honom. Sen orkar jag inte mer. På ett eller annat sätt slingrar jag mig ur samtalsämnet och det lämnas tomt.
Ja, juste. Bilden är på mig och min förra hund för ca. 2 år sedan kanske? Saknar henne.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar