♦ VIK

 

You just can't stop loving it

♦ give me

I can be the one you love forever I can be the dream of your heart
Every single moment I'm thinking of you I wish you felt the same
way that I do Give me your love, give me all of your love I'm the
one for you and try to believe me I just wanna be there by your
side Sometimes I think that you're an angel And it's plain to see
that you can rescue me

♦ VIK

Det tar sig! WIHO

♦ Milan Stankovic

Han är helt klart min favorit!! : D : D

♦ What if

Blicken går inte att förklara. Den är ju helt underbar. HAHA
Sitter i mitt rum och väntar på att solen ska titta fram igen, känns lite fel att åka till vasa när inte ens solen är framme. Känns lite fel och varken Emma eller Samme svarar på sms. KUL. 

I will never, never let you go
You are the one I'm searching for
Flesh of my flesh, bone of my bone
Love's carving it in the stone

♦ Angående mina tårar.

Detta inlägg är bara avskrivning. Mest för att jag ska förstå varför allting händer omkring mig. Det kanske inte är det mest intressanta för sådana människor som inte känner mig, kanske inte ens för dem som gör det. Men nu är väl detta inlägg riktat mot de som bryr sig och vill veta.

I söndags kväll försvann jag in i mina tankar. Jag stängde ut allting runt omkring mig och alla känslor försvann. Jag blev inte förvarnad eller något liknande. Det bara kom på en gång. Medan musiken dundrade i mina öron och Emma, Adde och Sammes skratt i bakgrunden, kunde jag inte undgå tanken "Hur skulle livet vara utan mig? Skulle alla ha det bättre? Jag kanske inte borde finnas? Är det ens någon som egentligen tycker om mig?" Det hjälpte inte speciellt mycket och jag kände mig ännu mer meningslös. Jag kände att nu, nu var det dags att gå. Jag ville bara ifrån allt och alla. Men tiden gick och det var dags för mig och Emma att ta sig hem. Jag tror Emma ville stanna kvar en stund till men jag ville hem. Med mekaniska rörelser tog jag mig upp från golvet, där jag satt, och gick stelt till dörren och drog på mig skinnjackan. Jag fixade i ordning hörlurarna från telefonen och vände mig om för att se efter om Emma var på gång. Då möttes jag utav Andreas. Som nästan hade försvunnit helt ur min hjärna. Där inne var det bara jag och felen på mig. Jag gick fram till honom och han kramade om mig. Då kom allt på en gång. Alla känslor som nyss svävade i luften. Känslan att vara omtyckt av sina vänner. Allt bara kom, jag var inte beredd, och tårarna började rinna. jag kunde inte kontrollera dem, de blev bara fler och fler. Det hjälpte inte att han tog armarna runt mig och höll sin hand på min axel. Sedan när hans tröja var genomfuktigt tog Samme över. Då började jag gråta ännu mer. Emma klädde på sig medan jag stod och grät förtvivlat. Det är svårt att sätta fingret på vad det verkligen var jag grät över. Känslan av att vara omtyckt, tror jag. När vi lämnade Addes lägenhet möttes vi av Niklas och Dani. Niklas är en sådan kramgo kille och jag skulle gärna ha kramat honom. Men jag kände bara "nu vill jag hem" och jag visste med hela min kropp att jag skulle börja gråta mer om han kramade mig.
Mer behöver jag inte skriva för det blev bättre och bättre. Jag grät fortfarande i bilen på väg hem. Men Emmas pappa märkte nog inte, eller ville inte fråga vad det var. Hemma märkte mamma inget eftersom jag sprang in på toan direkt och sedan släppte allt.

Jag vill bara tacka Samme och Adde för att ni finns där. Samme jag vet att du alltid finns där för mig. Även om vi inte känt varandra så länge. Sen Adde, du är som en storebror jag älskar att busa med. Men nu vet jag att du faktiskt finns där för mig, efter lördags och speciellt söndags. Tack. Sen sist men självklart inte minst. Emma. Du är den som stått ut med mig i så många år, jag tror verkligen inte jag skulle vara den jag är idag om du inte funnits där för mig. Du får mig att våga, se på livet från ett annat perspektiv. Få mig att se på mig själv på ett annat sätt. Du vet att jag älskar dig och jag vill aldrig förlora dig.

♦ Minnen

Sitter nu framför datorn och kollar runt lite. Började tänka på lite minnen. Så denna gång blir det första gången jag och Karin träffade Filip och Simon på hockey.

Det började med att jag skulle träffa Rasmus, han skulle låna 50 kr av mig för att gå på hockey så vi träffades lite innan. Sedan gick han in medan jag väntade på Karin. När hon kom så gick vi och ställde oss på "vår" plats. Efter en liten stund kom en väldigt pratglad och rätt jobbig kille ner och jag minns att jag frågade Karin, "känner du honom?" Men hon skakade förtvivlat på huvudet och jag frågade om han var Simon, Rasmus sa att han skulle träffa en som hette Simon, men det hette han såklart inte. Det var ju Filip. Ibörjan verkar han rätt kul, men några minuter gick, sedan var han riktigt jobbig. Vi skrattade och hade oss, men om jag ska vara helt ärlig var han rätt jobbig. Sen, på något sätt, lyckades jag få på mig hans jacka och mössa. Medan han tog min mössa och halsduk. Det finns med på VIKs hemsida!

Denna träff, eller vad man ska kalla det, slutade med att på varje VIK match, hemma, gick vi med Filip och Simon. Det var riktigt kul, det blir roligare nu när säsongen börjar igen! 1 augusti - längtar som få.

♦ helgen

Okej, detta var den bästa helgen på hur länge som helst! Helt underbar!
Lördag - Filmkvällen, awesome! Singstar och film, frågespel och en massa skratt!! Kunde inte ha blivit bättre! Måste verkligen göras om!
Söndag- vaknar upp bredvid Emma. Fixar oss och så sen drar till Adde där han och Samme är. Hockey (Sverige brons!) och massa skratt och sådant. Blev lite jobbigt för mig i slutet. Förlåt, och tack Samme, Emma och Adde. Asbra vänner!


Nu väntar jag på att Emma ska komma hem med oscar så hon kan skicka bilderna. Blir på bättre humör då :)

Du sa att ingen tycker om mig och jag har inga vänner? Bevisa motsatsen lilla du, jag har världens bästa vänner och dem finns där för mig. De tycker faktiskt om mig, även om jag är lite udda. Jag skulle aldrig någonsin byta ut de mot någon/något annat.

♦ Fuck you, I don't want you back

"Och du kallar mig myttare? Du är så jävla patetisk"


Förlåt, men helt seriöst. Kan man inte avsluta en vänskap UTAN att den ena parten går runt och snackar massa skit till andra och påstår saker som är långt ifrån sanningen? Det är bara för löjligt. Jag trodde du var mer mogen än så, men jag hade visst fel. Enormt fel. Jag vet en sak, jag kommer verkligen inte sakna dig, eller ditt skitsnack.

♦ Never again

"Nu när allt är som det ska, inser jag att jag ALDRIG kommer sakna hur det var"


ÅH DRA ÅT HELVETE
MIN TELEFON VILL INTE STARTA. NÅN IDIOT HAR TAGIT BORT MIN BILDDAGBOK.
KUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUL LIV ATT GÖRA DET BTW.

Men det var kul på stendörren idag.

♦ eye's of an angel

Att en blick verkligen kan säga mer än tusen ord är helt otroligt. det gick inte att undgå, det finns inga bortförklaringar. Jag vet, i hela min kropp, att du kollade mot mig. Dina ögons charm fyllde min kropp med lycka och det kändes som att det bara var du och jag där på hela Swedbank Park. Du satt där bredvid dina vänner och fokuserade på SM Finals matchen mellan Rudbeck och Halmstad. Men du lät ändå dina ögon svepa genom publiken och stanna på mig. Bara det lilla får mig att le stort just nu. Jag önskar så innerligt att du satt här bredvid mig och viskade småsaker och försöka få mig att sluta skriva hur mycket du betyder för mig på bloggen.

Det finns ingenting jag kan göra
Kan säga tusen ord, men vad är oddsen att du kommer höra
Känslorna svalna, men med en blick är allt tillbaka.
Jag hoppades så otroligt på att jag hade gått vidare.
Men nu är jag tillbaka, igen.

♦ It's all your fault

... I hold my breath, because you are perfect.

Skrivet av mig till anonym.
It's all your fault, you called me beautiful. You turned me out and now I can't turn back. You've fucked up my mind and now I don't know what to do. I live in uncertainty and I'm most unsure about what you want. With me. Especially when you are still with this other girl..


Jag är helt förvirrad just nu, jag vet inte vad jag känner eller något. Usch, kärlek och jag passar inte ihop. Nej, verkligen inte. Förhoppningsvis löser allting sig, tillslut..

♦ början

.. De första dropparna nuddar våra kroppar med en härlig känsla. Solens strålar från horisonten glimmar mot vår kroppar. Jag tar min hand mot din hals och närmar mig dig med mina läppar. Jag träffar dina läppar, men bara en liten snudd. Vattnet rinner längst min solbruna kropp. Du drar fingrarna längst mitt hår nerför halsen till mitt bröst. Dina fingrar cirkulerar runt mina bröstvårtor om och om igen. Ett litet pirr fyller min kropp och för mig ännu närmre dig. Dina händer fortsätter ner mot min rumpa och smeker ömt den. Spänningen inom mig stiger och jag ställer mig alldeles intill dig. Din andning träffar mig i ansiktet och jag känner att du vill mer. Du lyfter upp mina ben runt din midja medan jag för mina händer bakom din nacke och kysser dig ömt. Upphetsningen stiger inom oss båda och andningen blir allt häftigare. Kyssarna blir fler och mer starka...

♦ Bilder från Malmö!

♦ Ohhwie what's up with that?

Sista dan i Malmö då. Rätt tråkigt, att komma tillbaka till stressen från skolan och tvekan. Här i Malmö fick jag också en allergireaktion. KUL..  Men får tänka positivt. Filmkväll på lördag! Det blir riktigt kul, bara slappa med mina närmaste vänner.

Jag har insett nu hur mycket jag vill ha någon kär.
Veta att det finns någon för mig, som älskar mig
för den jag är och inte vill att jag ska förändras.
Som hjälper mig, står vid min sida, som visar upp
mig för världen som om att jag är vackrast.
Har egna åsikter, dock håller med mig ibland.
Helt enkelt, jag vill ha någon att älska som älskar mig.

♦ Malmö

Vägen till kärleken är som vägen till Malmö - Jobbig och lång.

Sitter i Malmö nu hos min bror och Alva. Min kusin är också här och min mamma - såklart! Min kusin Madelein fyller 26 år idag! Vi har precis ätit, Madde och Alva är proppmätta medan mamma sitter och äter choklad. jag sitter framför datorn och väntar på att Elina ska logga in. Jag vill veta när vi ska ses imorgon!

Aja nu ska jag försöka koncentrera mig på dem andra. Puss!

In my head, I see you all over me.
In my head, you fulfill my fantasy.

♦ 1+1=2

Jag är här, jag är verklig. Jag är mig själv, vad mer behöver du. Jag kan säga jag älskar dig, för det gör jag. Det finns inget fel med dig - du är perfekt. Jag önskar att du kunde kliva in genom min dörr som en vindpust från mitt fönster. Det skulle vara en dröm som blev sann om du skulle viska i mitt öra "jag älskar dig". Men, vad är oddsen att det någonsin kommer hända.

Det har gått omkring åtta månader nu, sedan första gången jag la ögonen på dig. Redan då, visste jag, att det var något speciellt med dig. Det väckte en lust inom mig som gjorde att jag ville mer. Men att fånga din uppmärksamhet är som att åka skridskor på väldigt tunn is - omöjligt, men det finns en chans att det fungerar. Det har funnits tillfällen då jag har trott att nu är det över, jag kan gå vidare. Då kommer du in i mina tankar och stökar till där, igen. Jag vill få ett slut, jag vill glömma. Finns det inget jag kan göra? På ett sätt är det bra att du finns i mitt liv, jag blir glad när jag tänker på dig. Speciellt vid väldigt underliga tillfällen. Kan ligga och storgråta, sen så tänker jag på dig och tårarna lugnar ner sig mer och mer. Det är det bästa med dig. Du får mig på bättre humör. Jag önskar verkligen att jag kunde finnas i ditt liv, som du finns i mitt.

Det finns inget kvar som jag kan göra
Inget mer, nej jag vill inte höra
När ni säger, ge upp glöm han.
Får mig att kämpa mer, för jag tror jag kan
Ni vet inte vad som händer i framtiden
Det kan bli han och ja, ni ska få se.
Det kanske kommer ske.

(bilden från 2009, sommaren)

♦ You and me?

I'm here without you baby
But you're still on my lonely mind
I think about you baby
And I dream about you all the time
I'm here without you baby
You're still with me in my dreams
And tonight, it's only you and me

♦ Födelsedag!

Grattis samme! :o
Din jävel som fyller 18 år. Körkort nästa? Du ska skjutsa mig !! HIHI :D

♦ Just stay

Abstract smile

Kan det vara så att alla har känslosamma dagar? För det har jag idag. Det är löjligt. Jag satt först och kollade på "Pippi Långstrump" på SF kanalen. Då var det när hon ska till kurukuruduttön med sin pappa och Annika började gråta och Pippi stannar på grund av det. Då kom tårarna, inte mycket bara lite. Men ändå. 

Efter det kollade jag på " Are you smarter than a Fiftgrader?" och i slutet när mannen bestämmer sig för att hoppa av skolan , kommer hans fru up och säger
"50 000 dollar blir underbar, eftersom vi SKA ha barn" och mannen blir överlycklig och chockad. Då kände jag hur tårarna ville fram.