Gurkvinst

I natt jag drömde om en stad

Där ingen ville bo

Den staden bär ett smutsigt namn

Den heter Örebro

Hata hata hata Örebro

Så göra vi när vi krossa Örebro...

Igen.. hihi.

Published with Blogger-droid v2.0.3

I know you want me

Hade en rätt rolig diskussion med Emma idag över varsin chailatte. Eller, ja vi hade många olika samtalsämnen men det är ett jag tänker på just nu. Förhållande. Det jag undrar mest är hur jag skulle vara som någons flickvän, eftersom jag inte har haft något seriöst/äkta förhållande.

Skulle jag vara en sådan brud som vill vara med sin kille varje dag, varje minut, varje sekund? Som bara umgås med pojkvännen och förlorar alla sina vänner. Inte går ut och bara har det roligt, dricker aldrig och sitter hemma i en soffa och glor film efter film. Eller skulle jag vara den som bara träffas sin pojkvän på helgen och knappt i veckorna. Som väljer vänner, alkohol och dans först. Skulle jag vara den som drar med pojkvännen ut, tvingar honom att vara med mina tjejkompisar och att han aldrig får vara med bara sina vänner och jag aldrig med bara mina vänner. Utan vi måste alltid hålla ihop. Eller skulle jag vara den som försöker träffa alla och få allt att gå ihop. Försöka att inte ha med pojkvännen överallt och ha tid för bara honom eller bara vännen/er. Antingen blir man för klängig och på. Eller så träffas man för ofta och tröttar sakta men säkert. Eller så träffas man för lite och annat börjar verka viktigare. Eller så tycker ena att man inte umgås tillräckligt, fast man ses nästan varje dag. Sedan kommer oroväckande tankarna om att sin partner kan vara otrogen eftersom personen verkar vara lite nedstämd, osäker, eller bara på dåligt humör. Sen kan ena parten av förhållandet tjata, klaga osv. På småsaker som retar upp än. Då blir det osämja om sådana saker att det känns som ens partner försöker bestämma.

Vilken jäkla tur att jag är singel och inte behöver oroa mig för sådana saker. Än.

Okej, det finns väl bra saker också med förhållande. Jag är trött så skriver inte upp något.
Eller jo en sak.
Man är älskad av den man älskar.

does it feel the same, when she calls your name?

Call your girlfriend, it's time you had the talk. Give your reasons, say it's not her fault. But you just met somebody new.

Tell her not to get upset, second guessing everything, you said and done. And then when she gets upset tell her, how you never mean to hurt no one.

Then you tell her that the only way her heart will mend is when she learns to love again. And it won't make sense right now but you're still her friend and then you let her down easy.

Published with Blogger-droid v2.0.3

Du fann mina läppar, jag fastna direkt och jag blev reserverad för dig

smile bitch, smile

 Det är sådana dagar som denna jag önskar inget annat än att bara försvinna. Allt känns bara fel och jag vill inte prata med någon. Vill gömma mig under täcket och vakna upp imorgon och allt är okej. Men jag vet att det går inte. Jag behöver komma ut, få lite luft och träffa någon som får mig att må bra. Hoppas pappa låter mig låna bilen en stund så jag får åka lite bara.


I sat down and wrote this letter
Telling you that I felt better
Since you've gone and I was free
I'm so happy
I have so little time to spare now
I'm wanted almost everywhere now
I make out like Casanova
Friends are always coming over
I signed my name as if I meant it
And sealed it with a kiss and sent it
The letter headed through my mood
Happy in my solitude
But halfway home I changed my tune
And when I saw my lonely room
The mirror caught my eye
When I sat down, I cried


Big lie, small world
It was a big lie, small world

I'm still standing where you left me.

Hur vad de nu igen med numret tretton? Otur eller tur? Återstår att se. Bara tänka framåt, det låter bra. Jag hoppas det här löser sig. Yay.

Man you really hit me hard. Oh. My. God.

Jag tror att jag håller på att bli knäpp. Det är för många tankar i mitt huvud att jag bara vill skrika ut. Kanske inte bästa stället, jag är i skolan, men i alla fall. Dock vet jag inte ens vad det skulle vara som jag skrek ut. Jag är helt förvirrad bara. När jag känner att nu, nu närmar jag mig ett svar. Då försvinner det bara iväg och alla tankar kommer tillbaka.
Jag sov i alla fall i natt, det var skönt. I alla fall att somna utan en oroväckande känsla inom mig. Plus att inte vakna en enda gång under natten. Jag kommer inte ihåg sist jag sov så utan sömntabletter. Det är fantastiskt.
Spenderat ett par dagar med Emmaälskling också, yeaboiii. Blev mycket James Bond. Vi har nästan klarat ut det igen. Inte för vi har gjort det förut.... Haha bara två gånger innan..

Nu ska jag snacka lite skit med Pantea.
Puss

Facebook bomb.. Fredag den trettonde. OMG..

Shh quiet, you might piss somebody off

Like me motherfucker, you've been at it for too long

While you feed off others insecurities

You stand in front of me and bite the hand that feeds

Det är fredag den trettonde. Otursdan? Eller? Nej det är bara en vanlig fredag.. Bortsett från att vissa kan ha lite mer otur dessa dagar. Men det är ju för de tror på myten!

Igår kväll/natt var riktigt kul, först var jag och Emmababe hos haren med massa. De satt och spelade något läskigt spel, medan jag spelade biljard med två pojkar. Det var väldigt längesen jag spelade det så känner mig väldigt nöjd över. För jag vann mot tre pojkar som var riktigt duktiga. Jag hade väl tur!
Vad som hände efter vi lämnade haren och innan vi kom hem lämnar vi till fantasin!

10.00 call

Puss

Mitt schema

Jag längtar tills den 8 juni.....

Am I made of misstake?

Jag vill bara glömma gårdagen. Det var verkligen inte kul. Att gråta konstant enda fram tills man somna. Skakar. vågar knappt vända sig om. Vågar knappt gå på toaletten själv. Nu ska jag våga mig ut ur huset själv också. Varför hände det här just mig? Hela gårdagen var katastrofal. Nu vill jag bara försvinna. Vill inte träffa någon, vill inte lämna sängen. Sjunka ner i djup sömn, där mår jag bra. Jag ropade efter min pappa. Det är första gången i "vuxen" ålder. Jag behövde min pappa. Jag hade i alla fall någon här i natt och det behövde jag verkligen. Jag låg i fosterställning. Gjort det hela dan. Vill verkligen bara försvinna ett tag. 

Egentligen vill jag vara den där glada tjejen igen.
Utan tomma ögon.

Varför blev det så här?

Lägg till bildtext

I open my eyes. I try to see but I'm blinded by the white light. I can't remember how, I can't remember why I'm lying here tonight. And I can't stand the pain and I can't make it go away. No I can't stand the pain


How could this happen to me? I've made my mistakes. I've got no where to run, the night goes on as I'm fading away. I'm sick of this life. I just wanna scream "how could this happen to me?" 

Jag gav dig allt jag hade.

Jag och min älskling <3
Foto: Adam Schatzl
Har väl inget med texten att göra,
men fin ändå!

Jag orkar inte mer nu får det vara slut
Jag knyter mina händer tittar upp så svara nu
Säg ska det va såhär e detta meningen
Allt jag vill är att i spegeln kunna se mig le igen
Och jag vet att om jag bara fortsätter kämpa
Fortsätter att hålla blicken uppåt så e jag på rätt väg
Mot dit jag vill nå

Jag kan ha förlorat en vän idag, men återfick en annan igår. Det var nog det bästa som kunde ha hänt mig. Jag har saknat honom undertiden kontakten har varit bruten. Han är den enda som verkligen förstår mig och får mig så lätt att må bra. Vad han är skriver eller säger har jag alltid ett leende på läpparna. Han kommer alltid vara en stor del av mitt hjärta. Jag minns första gången vi pratade på skype. Bara du och jag. Redan då kändes allt bra. Du var fjorton år och skulle vilken dag som helst fylla femton. Det minns jag för du skickade en video från din femtonårsfest. I år, 2012, fyller du arton. Helt otroligt. Vad hände med min lilla skitunge, dock två meter lång, när blev du vuxen? Vi har snart känt varandra i fyra år. Helt otroligt! Inte förstått det helt än, att det redan har gått fyra år. Kan det verkligen stämma? Men i alla fall, det är något otroligt skönt att veta att du finns i mitt liv igen och att du fortfarande känner som jag gör. Att du är den enda jag verkligen kan vara mig själv med och att det finns ingen annan som förstår mig som du. Även om vi har haft ett par stora bråk, så har vi alltid låtit tiden löst det mesta. Pratat ut och kommit överens. Mitt största misstag förlät du mig för, jag förlät dig för ditt. Vi har i bland kommunikationsproblem, men det verkar bli bättre "med åren".

Jag vill att du ska veta att det finns ingen som du. Jag hoppas du stannar kvar i mitt liv förevigt.
Anderas Bäckevik, du är fan bäst.