Jag vill bara glömma gårdagen. Det var verkligen inte kul. Att gråta konstant enda fram tills man somna. Skakar. vågar knappt vända sig om. Vågar knappt gå på toaletten själv. Nu ska jag våga mig ut ur huset själv också. Varför hände det här just mig? Hela gårdagen var katastrofal. Nu vill jag bara försvinna. Vill inte träffa någon, vill inte lämna sängen. Sjunka ner i djup sömn, där mår jag bra. Jag ropade efter min pappa. Det är första gången i "vuxen" ålder. Jag behövde min pappa. Jag hade i alla fall någon här i natt och det behövde jag verkligen. Jag låg i fosterställning. Gjort det hela dan. Vill verkligen bara försvinna ett tag.
Egentligen vill jag vara den där glada tjejen igen.
Utan tomma ögon.
Utan tomma ögon.
Varför blev det så här?
 |
| Lägg till bildtext |
I open my eyes. I try to see but I'm blinded by the white light. I can't remember how, I can't remember why I'm lying here tonight. And I can't stand the pain and I can't make it go away. No I can't stand the pain
How could this happen to me? I've made my mistakes. I've got no where to run, the night goes on as I'm fading away. I'm sick of this life. I just wanna scream "how could this happen to me?"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar