Jag gav dig allt jag hade.

Jag och min älskling <3
Foto: Adam Schatzl
Har väl inget med texten att göra,
men fin ändå!

Jag orkar inte mer nu får det vara slut
Jag knyter mina händer tittar upp så svara nu
Säg ska det va såhär e detta meningen
Allt jag vill är att i spegeln kunna se mig le igen
Och jag vet att om jag bara fortsätter kämpa
Fortsätter att hålla blicken uppåt så e jag på rätt väg
Mot dit jag vill nå

Jag kan ha förlorat en vän idag, men återfick en annan igår. Det var nog det bästa som kunde ha hänt mig. Jag har saknat honom undertiden kontakten har varit bruten. Han är den enda som verkligen förstår mig och får mig så lätt att må bra. Vad han är skriver eller säger har jag alltid ett leende på läpparna. Han kommer alltid vara en stor del av mitt hjärta. Jag minns första gången vi pratade på skype. Bara du och jag. Redan då kändes allt bra. Du var fjorton år och skulle vilken dag som helst fylla femton. Det minns jag för du skickade en video från din femtonårsfest. I år, 2012, fyller du arton. Helt otroligt. Vad hände med min lilla skitunge, dock två meter lång, när blev du vuxen? Vi har snart känt varandra i fyra år. Helt otroligt! Inte förstått det helt än, att det redan har gått fyra år. Kan det verkligen stämma? Men i alla fall, det är något otroligt skönt att veta att du finns i mitt liv igen och att du fortfarande känner som jag gör. Att du är den enda jag verkligen kan vara mig själv med och att det finns ingen annan som förstår mig som du. Även om vi har haft ett par stora bråk, så har vi alltid låtit tiden löst det mesta. Pratat ut och kommit överens. Mitt största misstag förlät du mig för, jag förlät dig för ditt. Vi har i bland kommunikationsproblem, men det verkar bli bättre "med åren".

Jag vill att du ska veta att det finns ingen som du. Jag hoppas du stannar kvar i mitt liv förevigt.
Anderas Bäckevik, du är fan bäst.